Förskolan ska ta tillvara på och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs.
Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Verksamhetenska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grud av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.
Verksamhete ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas. (lpfö98 rev. 2010 s.4)
I Anders föreläsning om utmanande barn (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev han hur vi som pedagoger måste se barnen, försöka förstå varför de gör/reagerar som de gör. Han själv berättade om sin barndom och hur han kunde uppfattas som ett barn som utmanade, men så var inte riktigt fallet, att det pedagogerna såg inte riktigt vad det som skett.
Det finns olika former av beteendeproblem. Vi har:
* Utåtagerande individer, sk. externaliserat. (slåss, för väsen osv.)
* Inåtvända individer, sk. internaliserat. (tyst, blir "osynliga" osv.)
De utåtagerande barnen är de som syns allra mest. De är dessa barn som uppmärksammas och får mest stöd, eftersom man inte lika lätt kan se de internaliserade barnen.
Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Verksamhetenska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grud av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.
Verksamhete ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas. (lpfö98 rev. 2010 s.4)
I Anders föreläsning om utmanande barn (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev han hur vi som pedagoger måste se barnen, försöka förstå varför de gör/reagerar som de gör. Han själv berättade om sin barndom och hur han kunde uppfattas som ett barn som utmanade, men så var inte riktigt fallet, att det pedagogerna såg inte riktigt vad det som skett.
Det finns olika former av beteendeproblem. Vi har:
* Utåtagerande individer, sk. externaliserat. (slåss, för väsen osv.)
* Inåtvända individer, sk. internaliserat. (tyst, blir "osynliga" osv.)
De utåtagerande barnen är de som syns allra mest. De är dessa barn som uppmärksammas och får mest stöd, eftersom man inte lika lätt kan se de internaliserade barnen.
Det finns fyra olika "huvudtyper" i skolsituationer:
* De barn som hindrar lärande och undervisning genom att agera "stökigt". En strategi för detta är att ställa många frågor (vilket får mig att fundera hur detta kan vara störigt? Är inte vi till för att svara på frågor och få barnen att utvecklas? Ok om det är frågor som inte tillhör ämnet men ändå.)
* De barn so agerar utåt, dvs slåss.
* Social isolering, de barn som inte riktigt vill vara delaktiga och hellre kliver åt sidan.
* Och de antisociala beteende hos vissa barn. Ren sadism, som Anders själv uttryckte det, gör saker för att skada eller förstöra för andra.
Anders (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev också hur vi ska kunna berömma de olika beteendeproblemen:
* Varaktigheten - längden. Att detta inte bara är en tillfällighet/fas.
* Frekvens - vanligheten. Sker detta ofta?
* Intensiteten - Styrkan. Aggressivitet? Hur ofta? Hur stark är ilskan?
* Omfattningen - vart det sker. Är detta i specifika rum, eller när en viss person är i närheten/tvärtom?
* Avsikten - kan man förtstå beteendet hos individen?
Vad kan utmanande barn bero på? Det kan vara så himla mycket, allt från rädsla, frustation till sorg och stress. Det kan vara en sådan "Enkel" sak som att inte kunna tolka sin omvärld, dvs inte kunna se eller höra, eller att barnet har en svag impulskontroll.
Barnet kan ha upplevt någonting riktigt traumatiskt och kan lida av post-traumatic demoralization syndrome.
Det kan ta sig i en himla olika uttryck, ökad stress och känslig mot stimuli är några exempel. Det kan väcka känslor hos individen som att vilja fly eller fäkta när denne upplever något hotande.
Det är dessa barn som behöver kärlek allra mest!
Christina Widmark-Saari (personlig kommunikation, 16/2-16) har på sin föreläsning pratat om hur man kan bli en god ledare för barnen.
*Förhållandet mellan vuxen-barn.
*Förhållandet mellan kollegorna.
*Förhållandet mella pedagog-förälder. Är den professionell?
*Förhållandet med samhället. Vilka värderingar vi förmedlar till barnen.
* De barn som hindrar lärande och undervisning genom att agera "stökigt". En strategi för detta är att ställa många frågor (vilket får mig att fundera hur detta kan vara störigt? Är inte vi till för att svara på frågor och få barnen att utvecklas? Ok om det är frågor som inte tillhör ämnet men ändå.)
* De barn so agerar utåt, dvs slåss.
* Social isolering, de barn som inte riktigt vill vara delaktiga och hellre kliver åt sidan.
* Och de antisociala beteende hos vissa barn. Ren sadism, som Anders själv uttryckte det, gör saker för att skada eller förstöra för andra.
Anders (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev också hur vi ska kunna berömma de olika beteendeproblemen:
* Varaktigheten - längden. Att detta inte bara är en tillfällighet/fas.
* Frekvens - vanligheten. Sker detta ofta?
* Intensiteten - Styrkan. Aggressivitet? Hur ofta? Hur stark är ilskan?
* Omfattningen - vart det sker. Är detta i specifika rum, eller när en viss person är i närheten/tvärtom?
* Avsikten - kan man förtstå beteendet hos individen?
Vad kan utmanande barn bero på? Det kan vara så himla mycket, allt från rädsla, frustation till sorg och stress. Det kan vara en sådan "Enkel" sak som att inte kunna tolka sin omvärld, dvs inte kunna se eller höra, eller att barnet har en svag impulskontroll.
Barnet kan ha upplevt någonting riktigt traumatiskt och kan lida av post-traumatic demoralization syndrome.
Det kan ta sig i en himla olika uttryck, ökad stress och känslig mot stimuli är några exempel. Det kan väcka känslor hos individen som att vilja fly eller fäkta när denne upplever något hotande.
Det är dessa barn som behöver kärlek allra mest!
Christina Widmark-Saari (personlig kommunikation, 16/2-16) har på sin föreläsning pratat om hur man kan bli en god ledare för barnen.
*Förhållandet mellan vuxen-barn.
*Förhållandet mellan kollegorna.
*Förhållandet mella pedagog-förälder. Är den professionell?
*Förhållandet med samhället. Vilka värderingar vi förmedlar till barnen.
Detta är något jag funderat på, hur vi pedagoger ska kunna vara goda ledare för barnen, förebilder, som de kan lita på och anförtro sig till. Har inte barnen en god relation till pedagogen så tror jag problemen med exempelvis utmanande barn knappast kommer att bli lättare. Sedan måste vi också tänka på hur jag som pedagog förmedlar i mitt sätt att vara, tror jag på barnet? Just det där med att tro på barnet är så otroligt viktigt!
Christina nämner också hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation, att därifrån kan vi få en bättre överblick så att vi förstår vad som händer i verksamheten.
Hon gav ett fallexempel med Kalle som kastade sten. Det fanns en situation, ett beteende och en konsekvens. Detta bygger på kogitiv-beteende-terapi. Mycket intressant!
Vi ska ligga steget före, eller försöka så gått det går... Vi kan ju inte vara överallt samtidigt, men att avleda en situation innan den sker. Uppmärksamma "önskat beteende" generöst.
Välj alltid trygghet före ilska (Ander lindqvist, personlig kommunikation 17/2-16)! Min reaktion som pedagog stärker situationen, ska jag kommunicera eller låta allt urarta? Vi måste se till att arbetslaget samt föräldrar har en gemensam syn på bemötandet och gott samarbete.
Anette Sandberg (2014) skriver en intressant flik om hur vi ska förhålla oss till barn i förskolans vardag, speciellt de barn som anses utmanande, nämnligen att vi låter oss styras av de tro att barnens reaktions- och beteendemönster är logiska för barnet själv och att det uppstår ur ett förhållande som vi pedagoger kanske inte känner till, men som utgör en bakgrund till en handling/flera handlingar. Med denna text i bakhuvudet tror jag att vi kommer att kunna se öppnare på barnet och oss själva.
Juul & Jensen (2009) skriver om hur de vuxna, i detta fall pedagoger som jag tänker, använder sin makt när de definerar konflikter. Jag själv har gjort det, nu tänker jag helt annorlunda, tack och lov!
Juul, Jesper, Jensen, Helle (2009). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Liber. Kommentar: 271s.
Sandberg, Anette (2014). Med sikte på förskolan, barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur. Kommentar: 304 s.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.
Christina nämner också hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation, att därifrån kan vi få en bättre överblick så att vi förstår vad som händer i verksamheten.
Hon gav ett fallexempel med Kalle som kastade sten. Det fanns en situation, ett beteende och en konsekvens. Detta bygger på kogitiv-beteende-terapi. Mycket intressant!
Vi ska ligga steget före, eller försöka så gått det går... Vi kan ju inte vara överallt samtidigt, men att avleda en situation innan den sker. Uppmärksamma "önskat beteende" generöst.
Välj alltid trygghet före ilska (Ander lindqvist, personlig kommunikation 17/2-16)! Min reaktion som pedagog stärker situationen, ska jag kommunicera eller låta allt urarta? Vi måste se till att arbetslaget samt föräldrar har en gemensam syn på bemötandet och gott samarbete.
Anette Sandberg (2014) skriver en intressant flik om hur vi ska förhålla oss till barn i förskolans vardag, speciellt de barn som anses utmanande, nämnligen att vi låter oss styras av de tro att barnens reaktions- och beteendemönster är logiska för barnet själv och att det uppstår ur ett förhållande som vi pedagoger kanske inte känner till, men som utgör en bakgrund till en handling/flera handlingar. Med denna text i bakhuvudet tror jag att vi kommer att kunna se öppnare på barnet och oss själva.
Juul & Jensen (2009) skriver om hur de vuxna, i detta fall pedagoger som jag tänker, använder sin makt när de definerar konflikter. Jag själv har gjort det, nu tänker jag helt annorlunda, tack och lov!
Juul, Jesper, Jensen, Helle (2009). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Liber. Kommentar: 271s.
Sandberg, Anette (2014). Med sikte på förskolan, barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur. Kommentar: 304 s.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.
v.8 Utmanande barn & konflikthantering
UVK KommenteraFörskolan ska ta tillvara på och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs.
Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Verksamhetenska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grud av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.
Verksamhete ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas. (lpfö98 rev. 2010 s.4)
I Anders föreläsning om utmanande barn (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev han hur vi som pedagoger måste se barnen, försöka förstå varför de gör/reagerar som de gör. Han själv berättade om sin barndom och hur han kunde uppfattas som ett barn som utmanade, men så var inte riktigt fallet, att det pedagogerna såg inte riktigt vad det som skett.
Det finns olika former av beteendeproblem. Vi har:
* Utåtagerande individer, sk. externaliserat. (slåss, för väsen osv.)
* Inåtvända individer, sk. internaliserat. (tyst, blir "osynliga" osv.)
De utåtagerande barnen är de som syns allra mest. De är dessa barn som uppmärksammas och får mest stöd, eftersom man inte lika lätt kan se de internaliserade barnen.
Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Verksamhetenska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grud av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.
Verksamhete ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas. (lpfö98 rev. 2010 s.4)
I Anders föreläsning om utmanande barn (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev han hur vi som pedagoger måste se barnen, försöka förstå varför de gör/reagerar som de gör. Han själv berättade om sin barndom och hur han kunde uppfattas som ett barn som utmanade, men så var inte riktigt fallet, att det pedagogerna såg inte riktigt vad det som skett.
Det finns olika former av beteendeproblem. Vi har:
* Utåtagerande individer, sk. externaliserat. (slåss, för väsen osv.)
* Inåtvända individer, sk. internaliserat. (tyst, blir "osynliga" osv.)
De utåtagerande barnen är de som syns allra mest. De är dessa barn som uppmärksammas och får mest stöd, eftersom man inte lika lätt kan se de internaliserade barnen.
Det finns fyra olika "huvudtyper" i skolsituationer:
* De barn som hindrar lärande och undervisning genom att agera "stökigt". En strategi för detta är att ställa många frågor (vilket får mig att fundera hur detta kan vara störigt? Är inte vi till för att svara på frågor och få barnen att utvecklas? Ok om det är frågor som inte tillhör ämnet men ändå.)
* De barn so agerar utåt, dvs slåss.
* Social isolering, de barn som inte riktigt vill vara delaktiga och hellre kliver åt sidan.
* Och de antisociala beteende hos vissa barn. Ren sadism, som Anders själv uttryckte det, gör saker för att skada eller förstöra för andra.
Anders (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev också hur vi ska kunna berömma de olika beteendeproblemen:
* Varaktigheten - längden. Att detta inte bara är en tillfällighet/fas.
* Frekvens - vanligheten. Sker detta ofta?
* Intensiteten - Styrkan. Aggressivitet? Hur ofta? Hur stark är ilskan?
* Omfattningen - vart det sker. Är detta i specifika rum, eller när en viss person är i närheten/tvärtom?
* Avsikten - kan man förtstå beteendet hos individen?
Vad kan utmanande barn bero på? Det kan vara så himla mycket, allt från rädsla, frustation till sorg och stress. Det kan vara en sådan "Enkel" sak som att inte kunna tolka sin omvärld, dvs inte kunna se eller höra, eller att barnet har en svag impulskontroll.
Barnet kan ha upplevt någonting riktigt traumatiskt och kan lida av post-traumatic demoralization syndrome.
Det kan ta sig i en himla olika uttryck, ökad stress och känslig mot stimuli är några exempel. Det kan väcka känslor hos individen som att vilja fly eller fäkta när denne upplever något hotande.
Det är dessa barn som behöver kärlek allra mest!
Christina Widmark-Saari (personlig kommunikation, 16/2-16) har på sin föreläsning pratat om hur man kan bli en god ledare för barnen.
*Förhållandet mellan vuxen-barn.
*Förhållandet mellan kollegorna.
*Förhållandet mella pedagog-förälder. Är den professionell?
*Förhållandet med samhället. Vilka värderingar vi förmedlar till barnen.
* De barn som hindrar lärande och undervisning genom att agera "stökigt". En strategi för detta är att ställa många frågor (vilket får mig att fundera hur detta kan vara störigt? Är inte vi till för att svara på frågor och få barnen att utvecklas? Ok om det är frågor som inte tillhör ämnet men ändå.)
* De barn so agerar utåt, dvs slåss.
* Social isolering, de barn som inte riktigt vill vara delaktiga och hellre kliver åt sidan.
* Och de antisociala beteende hos vissa barn. Ren sadism, som Anders själv uttryckte det, gör saker för att skada eller förstöra för andra.
Anders (personlig kommunikation, 28/1-16) beskrev också hur vi ska kunna berömma de olika beteendeproblemen:
* Varaktigheten - längden. Att detta inte bara är en tillfällighet/fas.
* Frekvens - vanligheten. Sker detta ofta?
* Intensiteten - Styrkan. Aggressivitet? Hur ofta? Hur stark är ilskan?
* Omfattningen - vart det sker. Är detta i specifika rum, eller när en viss person är i närheten/tvärtom?
* Avsikten - kan man förtstå beteendet hos individen?
Vad kan utmanande barn bero på? Det kan vara så himla mycket, allt från rädsla, frustation till sorg och stress. Det kan vara en sådan "Enkel" sak som att inte kunna tolka sin omvärld, dvs inte kunna se eller höra, eller att barnet har en svag impulskontroll.
Barnet kan ha upplevt någonting riktigt traumatiskt och kan lida av post-traumatic demoralization syndrome.
Det kan ta sig i en himla olika uttryck, ökad stress och känslig mot stimuli är några exempel. Det kan väcka känslor hos individen som att vilja fly eller fäkta när denne upplever något hotande.
Det är dessa barn som behöver kärlek allra mest!
Christina Widmark-Saari (personlig kommunikation, 16/2-16) har på sin föreläsning pratat om hur man kan bli en god ledare för barnen.
*Förhållandet mellan vuxen-barn.
*Förhållandet mellan kollegorna.
*Förhållandet mella pedagog-förälder. Är den professionell?
*Förhållandet med samhället. Vilka värderingar vi förmedlar till barnen.
Detta är något jag funderat på, hur vi pedagoger ska kunna vara goda ledare för barnen, förebilder, som de kan lita på och anförtro sig till. Har inte barnen en god relation till pedagogen så tror jag problemen med exempelvis utmanande barn knappast kommer att bli lättare. Sedan måste vi också tänka på hur jag som pedagog förmedlar i mitt sätt att vara, tror jag på barnet? Just det där med att tro på barnet är så otroligt viktigt!
Christina nämner också hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation, att därifrån kan vi få en bättre överblick så att vi förstår vad som händer i verksamheten.
Hon gav ett fallexempel med Kalle som kastade sten. Det fanns en situation, ett beteende och en konsekvens. Detta bygger på kogitiv-beteende-terapi. Mycket intressant!
Vi ska ligga steget före, eller försöka så gått det går... Vi kan ju inte vara överallt samtidigt, men att avleda en situation innan den sker. Uppmärksamma "önskat beteende" generöst.
Välj alltid trygghet före ilska (Ander lindqvist, personlig kommunikation 17/2-16)! Min reaktion som pedagog stärker situationen, ska jag kommunicera eller låta allt urarta? Vi måste se till att arbetslaget samt föräldrar har en gemensam syn på bemötandet och gott samarbete.
Anette Sandberg (2014) skriver en intressant flik om hur vi ska förhålla oss till barn i förskolans vardag, speciellt de barn som anses utmanande, nämnligen att vi låter oss styras av de tro att barnens reaktions- och beteendemönster är logiska för barnet själv och att det uppstår ur ett förhållande som vi pedagoger kanske inte känner till, men som utgör en bakgrund till en handling/flera handlingar. Med denna text i bakhuvudet tror jag att vi kommer att kunna se öppnare på barnet och oss själva.
Juul & Jensen (2009) skriver om hur de vuxna, i detta fall pedagoger som jag tänker, använder sin makt när de definerar konflikter. Jag själv har gjort det, nu tänker jag helt annorlunda, tack och lov!
Juul, Jesper, Jensen, Helle (2009). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Liber. Kommentar: 271s.
Sandberg, Anette (2014). Med sikte på förskolan, barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur. Kommentar: 304 s.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.
Christina nämner också hur viktigt det är med pedagogisk dokumentation, att därifrån kan vi få en bättre överblick så att vi förstår vad som händer i verksamheten.
Hon gav ett fallexempel med Kalle som kastade sten. Det fanns en situation, ett beteende och en konsekvens. Detta bygger på kogitiv-beteende-terapi. Mycket intressant!
Vi ska ligga steget före, eller försöka så gått det går... Vi kan ju inte vara överallt samtidigt, men att avleda en situation innan den sker. Uppmärksamma "önskat beteende" generöst.
Välj alltid trygghet före ilska (Ander lindqvist, personlig kommunikation 17/2-16)! Min reaktion som pedagog stärker situationen, ska jag kommunicera eller låta allt urarta? Vi måste se till att arbetslaget samt föräldrar har en gemensam syn på bemötandet och gott samarbete.
Anette Sandberg (2014) skriver en intressant flik om hur vi ska förhålla oss till barn i förskolans vardag, speciellt de barn som anses utmanande, nämnligen att vi låter oss styras av de tro att barnens reaktions- och beteendemönster är logiska för barnet själv och att det uppstår ur ett förhållande som vi pedagoger kanske inte känner till, men som utgör en bakgrund till en handling/flera handlingar. Med denna text i bakhuvudet tror jag att vi kommer att kunna se öppnare på barnet och oss själva.
Juul & Jensen (2009) skriver om hur de vuxna, i detta fall pedagoger som jag tänker, använder sin makt när de definerar konflikter. Jag själv har gjort det, nu tänker jag helt annorlunda, tack och lov!
Juul, Jesper, Jensen, Helle (2009). Relationskompetens i pedagogernas värld. Stockholm: Liber. Kommentar: 271s.
Sandberg, Anette (2014). Med sikte på förskolan, barn i behov av stöd. Lund: Studentlitteratur. Kommentar: 304 s.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.